Jag saknar dig varje dag Anna

Anna och Bergonia
 

Anna och Magister

Anna och Bergonia

Anna och Bergonia

Anna och Snärt Docka

Tänk Anna, så enkelt det var att åka över till dig och sitta där
i ditt och Johnnys hemtrevliga kök, dricka te och äta de där
biskvierna som Ulla bakade och dina pepparkakor.

Så enkelt att bara lyfta telefonluren  och kunna tala några ord
med dig. Det är inte längre så enkelt, det är mer komplicerat nu.

Vi kommer ju aldrig att förlora den kontakten vi hade, men
den kräver mer av oss nu.
 

Hur förklarar jag vad någon betyder, hur förklarar jag hur viktig
någon är i ens liv? Jag tänker på vad du betydde/betyder för mig.
Jag tänker på samtalen ikring min bok om texterna som jag funderade
på, hur jag skulle formulera mig, om det var ok som jag tänkte. Jag
tänker på din respekt för mitt sätt att skriva, din respekt och förståelse
för mitt sätt att vara, oj Anna vad jag saknar dig. Den där känslan att
du vet hur jag tänker, ditt sätt att guida mig bland mina ord och tankar.

Ditt sätt att få mig att känna mig ok, även som du inte tyckte som jag.
Att våga säga de där tokiga sakerna som liksom bara surrade omkring
där inne och ville hoppa ut över tungan, att våga låta dem komma farande 
över tungan utan att jag han hejda dem. Att släppa ut orden, låta dem
ramla ut och att få höra hur de lät där ute tillsammans med luftens syre.
Ja, Anna det blev fel ibland, det blev det, men vi kunde reda ut det.
 

Jag tänker på hur länge vi känt varandra och hur skönt det är att
känna någon som vet min historia. Utan att döma förvaltade du mina
innersta hemligheter. Ja, du vet ju om de där sakerna som gick på tok.
Du vet ju hur fel det kan bli utan att det var meningen att det skulle bli
så. Jag lärde mig många viktiga saker av dig. Varje gång jag nu stavar fel
så tänker jag på dig och ja det blir ju rätt ofta som du vet. Men det gjorde
inget, du hjälpte mig bara och det kändes så bra och tryggt. Nu har jag
ju min dator och rättstavnings program och allt, men min dator vet ju
inte vart jag är på väg i min tanke.

Du visste ju precis vad jag ville säga med min text, det har min dator
ingen aning om. Jag känner mig ensam med mina ord och tankar, de
var ju de som jag kunde dela med dig. Orden, jag älskar ord och jag
tycker att det är så spännande hur en mening kan ändra mening bara
för att jag flyttar om orden. Ja, det är lätt hänt att mening tappar meningen
så att säga.