Skolridning

Det är skillnad på att rida hästen och på att skola hästen.

Att rida är trevligt och det är härligt att få tillgång till fart och rörelser
man inte kan åstadkomma själv. Det är fin motion att rida på ridbana
eller i naturens varierade terräng. Det är en själslig njutning att befinna
till häst att sitta där på hästens rygg, att kunna slappna av och njuta av
att bli buren. Att få se naturens årstidsskiftningar med sina ögon, att med
sin kropp känna rörelsen och vinden; att med sitt luktsinne känna naturens
dofter. Allt detta och mer kan vi göra när vi rider.


Att skola en häst betyder många saker, en av dem är att hästen
ska få möjlighet att bygga upp tillräcklig styrka för sin uppgift,
jag menar både mental och fysisk styrka, en annat är att hästen
ska få kunskaper med sig som han kan bära med sig och förmedla
till andra ryttare som söker kunskap och insikt. För att en häst ska
kunna förmedla kunskap så behövs att hästen har förstått.

Skolridning är krävande även för ryttaren, allt har en mening varje
liten sak ett sammanhang hur oansenlig den än ser ut att vara. Att
tänka på varje liten detalj kan kanske först tyckas svårt och överdrivet,
men allt eftersom arbetet  med skolningen framskrider så står sambanden
helt klara. Att uppnå en kommunikations möjlighet med hästen på en nivå
som många inte trodde var  möjlig, är en  insikt som gör livet betydligt
rikare på många sätt.


Tiden är viktig och skolning tar tid.
 
Det är inte bara hästen som behöver tid även ryttaren behöver tid.
Tid att lära sig förstå olika hästars mentalitet, tid att lära sig att känna
och förstå hästens rörelser. När ryttaren lär sig dessa saker så får
ryttaren möjlighet att på bästa sätt hjälpa hästen. Ingen häst är precis
som en annan, även om de tillhör samma ras skiljer sig hästar åt på
många sätt. Det finns mer än 200 raser och olika typer av hästar.
Dessutom så använder vi hästar på massor av olika sätt, det ställer
stora krav på kunskap och insikt hos den som ska skola hästen.

Hästar är fantastiska djur, de är så kloka. Det är lätt att tro att hästen         *
faktiskt har förstått, men det gäller verkligen att se upp. Hur ska jag
förklara nu, jo, hästen är gissnings expert. Det innebär att ena dagen kan
hästen gissa sig till att ryttaren vill fatta galopp, detta får ryttaren att tro
att javisst, nu kan hästen galoppfattning. Dagen därpå fungerar det inte
alls, ryttaren blir frustrerad och säger, jag vet att hästen kan, för att
han/hon kunde ju igår!


                                                                           foto. Robert Sohlin/ Hästmagazinet
Men min åsikt är att om hästen hade kunnat hjälpen så hade han/hon fattat
galopp, för sådan är hästen, hästar vill samarbeta som de flockdjur hästar
är. När hästen inte gör det du ber om så försöker hästen berätta något för
sin dig som ryttare, men vad är det då hästen vill säga? Ja, du som ryttare
behöver vara villig att utvecklas för att kunna lyssna och förstå vad det är.


Att skola en häst handlar mycket om att själv utvecklas,
det handlar om att få insikter. En insikt kommer att förändra dig,
om än aldrig så lite så kommer det att ske en förvandling av dig
som människa. Kanske låter det skrämmande, men låt dig inte
skrämmas om du vill utvecklas. Du kan bara få en insikt om du
är villig att förändras, en insikt är nämligen mycket mer än bara
en inlärd kunskap och att veta en sak.

                             foto. Tonnya Borghill/ Danmark

Var medveten om att hästar har också lätt att resignera,
vilket innebär att hästen slutar att försöka. Vissa raser
och individer resignerar lättare än andra. Hur är de som
lärare? Lärde du dig något? Och vad var det du lärde dig?
Varje häst har något att lära ut, det gäller att vara lyhörd.

Det gäller att som ryttare våga rannsaka sig själv och ställa sig
frågan, är jag verkligen riktigt säker på att min häst känner/kan
hjälpen för galoppfattningen. Jag har sett ridpass där ryttare varit
fullkomligt övertygade och säkra på sin sak, men inte ställt sig
den frågan. De har istället med alla medel genomdrivit sin vilja.
Konsekvensen har blivit att istället för att åstadkomma utveckling,
som meningen var, så har ryttaren förstört det redan inskolade
och på samma resa även förstört hästen förtroende och
samarbetsvilja. Det är lätt att missa skillnaden mellan att resignera
och att acceptera, särskilt som det sällan talas om detta.

Ett kandar med stång och bridong och en häst som trivs
med den kombinationen, just denna dag.

Förr hände det att bettet sattes in i hästens mun, hästen krånglade och
gapade, då lämnades hästen med bettet i munnen för att han skulle "vänja"
sig och ja det hände att han "vande" sig. Men gjorde han verkligen det, var
det kanske så att hästen resignerade? Var det kanske så att hästen faktiskt 
gav upp och inte alls, som det tolkades, blev van vid bettet. Det är nyttigt
att mer än en gång fundera på skillnaden mellan att resignera och acceptera.
 .

När ett bett passar i hästens mun, ja då blir munnen stilla och lugn.

Det finns ingen plats i en hästmun för ett bett, det håller jag med om,
men hästen gör plats i sin mun för det bett som passar och han/hon
kan acceptera. När en häst får ett bett i sin mun som passar, accepterar
hästen bettet omgående. Om hästen fortfarande krånglar med sin mun
efter några minuter, ja, jag menar några minuter, då passar helt enkelt
det bettet inte i just den hästens mun, så lätt är det faktiskt. Det bett som
inte passar, det passar inte.

ett t