Startsida Här kommer lite smått och gott i bokstavsordning från A-Ö
Har du något du vill dela med dig av eller veta mer om mejla mig!
kraftskapanderidkonst@gmail.com
Arsenius Ryttmästare Samuel Ferdinand Arsenius, föddes den 10 juli 1857 i Örebro. Vid 18år
ålder blev Samuel Arsenius ellerSam som han alltid kallades, den 27 maj 1875
volontär vid Livregementets Husarkår för rusthållets n:r 55 vid Örebro skvadron, där
han sålunda detta år gjorde sitt första möta på Sanna hed. Osv., utelämnar här en del .
På krigsskolan var Sam livhusar, men efter avlagd officersexamen den 25 okt.
1878 erhöll han den 25 nov. samma år fullmakt som underlöjtnant vid Jämtlands
hästjägarekår, där han avancerade till löjtnant 1887 och till ryttmästare 1894, då
han samtidigt blev chef för den s,k, Alsens skvadron, vilken sedermera blev
2.skvadronen av Kungl. Norrlands dragonregemente, vilket namn hästjägarna
erhöllo sedan regementet omändrades från indelt till förvärvat kavalleri och
utökats med tre skvadroner. Hästjägarna voro förlagda till Frösön vid Östersund
och bestod av endast tvenne skvadroner. Dragonregementet förlades, sedan det
blivit färdiguppsatt på Drottningholm till Umeå stad. Sam Arsenius var en mångsidigt
begåvad man, varmt intresserad hästvän och sitt yrke hängiven.
Text, tagen ur boken Män jag mött; av Carl von Horn
Som även skriver följande: ”Så tillexempel hade han fått en idé att det aldrig var
lämpligt att rida en fullblodshäst med handskar och red sålunda sin egen fullblodshäst
barhänt i bataljonsexersis. Handskar hörde till den anbefallda utrustningen för
officerare under all hästexersis, och Arsenius förständigades av sin regementschef att
rida med handskar. Denne skar då ut skinnet mellan fingrarna på handskarna för att ej
förstöra den fina känseln i handen, som han ansåg nödvändig för ridning av en ”pur
sang”. Sam Arsenius skrev i Ny Tidning för Idrott under många år och lyckliga äro de
som gömt och bundit dess många årgångar. De kunna finna nöje och nytta av att läsa i
desamma. Sam Arsenius hade vid ett tillfälle uti Ny Tidning för Idrott inlåtit sig på en
dispyt med löjtnanten vid Skånska dragonregementet friherre Göran Gyllenstjärna,
nuvarande generalen och kavalleriinspektören, angående hästnamn. Friherre
Gyllenstjärna förfäktade sin mening att vi borde uteslutande använda svenska
hästnamn och ej använda sådana dumma engelska namn som ”Tea cup” m.m S.A.-s
svarade då med ett ihopkokat kapplöpningsreferat, där ”Kaffe med dopp” blev slagen
med en nos i finishen av Madam Andersson, under det att ”Hölass” välte uti
gärdessvängen m. m.
Arsenius hade en utmärkt penna och stor lätthet att skriva. Han kunde på ett målande
sätt beskriva sina iaktagelser och upplevelser och gjorde det merendels med
konstnärlig talang. Han har även skrivit böcker och utgivit ”Stamhästar”, Vita hästar
och ”Mannens klädedräkt” m.fl.
Sedan han tagit avsked 1907 var han bosatt i Stockholm, där slutade han sitt liv den
25 febr. 1912. Sam Arsenius efterlämnade många vänner och minnet av en god försynt
människa, som hade intresse för allt. Jag tror aldrig han haft en fiende och det i trots av
att han både kunde föra penna och pensel och icke saknade humor.
Bitande Bitande har aldrig räknats till den högre skolan ehuru, synnerhet under medeltiden,
detta ingick i en stridshäst dressyr.
Böjning, meningen med böjning är att aktivera de muskler som finns omkring hästens kotrad.
Genom böjning kommer dessa muskler att sättas i arbete. Jag vill påpeka att det är
felaktigt att tänka på böjning som något som ska göra hästen mjuk. En häst utan
muskler kan vi inte kalla mjuk. Av naturen kommer hästen att göra motstånd mot
”övertryck” = för hög belastning. På grund av att han behöver skydda sin kotrad där
hela nervsystemets nervtrådar löper igenom. En nerv i kläm skapar stora problem, det
ger både känsel förändringar och rörelse förändringar. En riktigt formad häst kan
behålla rytmen i trav på grund av att kedjereaktionen i musklerna förblir ostörd. Om en
störning däremot sker kommer rytmen att bli ojämn, detta är ett säkert sätt för ryttaren
att veta att arbetet inte är längre är uppbyggande och gott. Det är särskilt viktigt att den
unga hästen får arbeta ostört i den jämna rytmen. När den unga hästen tillåts arbeta i
rytmisk trav utan störningar kan han stärka sig i sin egen takt. Att forcera detta arbete
gagnar varken hästens eller ryttarens skolning. Det är inte du som ska visa vad du kan
få hästen att göra, ditt arbete ska vara utformat så att hästen kan ta emot övningarna på
ett sätt som gör att hästen kan bygga upp sin kropp.
Dammiga maneger, På 1880-talet började svenskarna åter rida ute i friska luften, efter att allt
sedan kriget i Finland 1808-1809 ha setat inomhus och "nissat" i dammiga maneger.
Framdelen, ska alltid rättas efter bakdelens spår, bakdelen får på detta sätt möjlighet att verka med
full kraft för övertagande av vikt och påskjut. Att göra tvärt om, flytta på hästens
bakdel med skänkel för att placera den samma i/på framdelens spår innebär att den
naturliga möjligheten att förlägga tyngd över bakdelen går förlorad, jämför med den
bakhjulsdrivna bilen som sladdar. Konsekvensen blir att både påskjut och bärkraft
försvagas/förloras.
Greve Clarence von Rosen, tog initiativet till Olympiska spelens ryttartävlingar 1912, Svenskt
Derby och mycket annat, han var under mer än ett halvt sekel en av portalfigurerna för
svensk hästsport.
Gymnastik, stärkande arbete
Halsen Halsens och huvudets stolta hållning, låt oss kalla det kraftfull krökning, är en produkt
av konsekvent långsiktigt förberedande och stärkande arbete. Där varje del i
halskotpelaren (hästen har 7 halskotor liksom oss och giraffen) förbereds separat och i
”sin tid”. Halskotpelaren hålls i alla sina delar i position med muskler styrda av hästens
nervsystem, dvs. de är uppburna av hästen själv. Dessa muskler förbereds och stärks i
takt med att hästens förståelse och styrka växer. En viktig faktor är tid, det tar tid att
bygga muskler, det tar tid att skapa tillit.
Har du "Har du på livets stigar märkt nå´n gång
ibland de tusende, Du där sett vandra,
hur av en okänd makt, ett inre tvång,
en människa kan dragas till den andra?
Man ser ett anlete, en röst man hör
och fängslas, glädjes, vet ej själv varför."
J. L. Runeberg.
Hopptävling Den förmodligen första hopptävlingen anordnades av Livregementets husarer år 1884.
Antalet deltagare var sju och antalet hinder lika många. Prisdomare var general
Björnstjerna, sekund chef överste H. Hamilton samt ryttmästare Carl Johan
Lewenhaupt. ”Stilen” fällde utslaget. Hindren skulle tagas ”flytande” utan att hästen
vare sig ökade eller minskade tempo. Segrade gjorde underlöjtnant F. von Essen på
Hebe.
Hörn, varje hörn är en ¼ volt
Inlärning, kräver lugn miljö utan yttre störnings moment, stress förhindrar inlärning.
Börja bara med inlärning om de rätta yttre omständigheterna finns.
Jämvikt, balans, vila, stabilitet
Jämvikt, att hästen befinner sig i en sådan position att han såväl i rörelse som i vila fördelar
lasten lika på de stödjande benen.
Klassisk ridkonst, uttrycket/förhållningssättet myntades av kavalleriet
som i den tiden hade
behov av hästen i militära sammanhang. Det hänvisar ofta till den "klassiska"
ridkonsten, men vad handlar den klassiska ridkonsten om och vad är det?
Klassisk ridkonst är det ett ridsätt där det gällde att träna tills perfektion
uppnåddes och sedan bevara denna perfektion. Den mångsidiga militära
användningen av hästen ställde krav på villkorslös lydnad, särskilt under de
extrema förhållanden som kunde råda under militärt användande av hästen.
Kort och precist utrycks det i inledningen i Ridinstruktion (R1) 1040 års
upplaga;
Kriget fordrar, att ryttaren vid alla tillfällen följsamt och säkert
behärskar sin häst,
samt att denne är lydig, snabb och uthållig.
Korrigering, rättelse av ett begånget misstag.
Militära ridkonsten, mål är uppnått när hästen under rörelse i medelhastighet har lärt sig att stadigt
förbli i relativ jämvikt. Samt är beredd att i enighet med ryttarens vilja under korta
moment förlägga tyngdpunkten mer framåt för att uppnå högre hastighet eller förlägga
tyngdpunkten längre bakåt vid halter och vändningar.
Napoleon var ingen framstående ryttare, men han var fullständigt orädd. Löst och oföljsamt satt
han i sadeln med dinglande tyglar. Men inga murar, gravar eller diken kunde hindra
hans vilda framfart, även om han vid hästens språng ofta föll handlöst framstupa över
hästhalsen. Han var som alla vårdslösa ryttare en stor förbrukare av häst.
Piaff, kan vara en Diagonal fotflyttning med ökad aktivitet i den muskulatur som hästen
niger och balanserar med. Bristande rytm kan bero på ryttarens oförmåga att
upprätthålla egenbalans. Hästen tvingas i detta fall till ett snabbare isättande av ben för
att spjärnande upprätthålla balansen med rytmstörning som konsekvens.Den unga eller
oskolade hästen kan sällan hålla en regelbunden rytm i trampet då detta förutsätter
tyrka, balans och tillit till ryttaren. Tid är den faktor som behövs, det tar tid att
utvecklas, det gäller både ryttare och häst. Först ska detaljerna förstås av dem båda,
sedan ska rörelserna finna sin trygga plats även i kroppen.
Påskjut, hästen tar tag med bakbenen mot marken och trycker ifrån och skjuter därmed lasten =
sig själv framåt. Påskjutet aktiverar tillsammans med bakbens muskulatur även långa
ryggmuskeln. Enda sättet att aktivera långa ryggmuskeln är genom påskjut.
Ridhäst, ridhäst är en häst som inte bara tillåter någon att sitta ovanpå hans rygg, ridhäst är
den häst som undervisar sin människa i mer än att kunna hålla balansen under
rörelse,
och utföra de av "ryttaren" förutbestämda lydnadsmomenten. En ridhäst struntar i
lydnaden
om han anser att det är något annat som du har att lära dig som är viktigare. En ridhäst är
en häst som undervisar dig om dig själv, en häst som lär dig att reflektera över dig själv och när
du väl nått dit, när du sagt ja tack, jag vill lära mig, då öppnar han sin dörr för dig och släpper
dig in och inte bara upp på hans rygg.
Ridinstruktion (R1), Instruktionen är i första hand avfattad med tanke på
förhållandena vid
kavalleriets truppförband och skolor men gäller i tillämpliga delar även för
arméns
övriga beridna förband.
Ridkonsten, Ridkonsten övervinner segerrikt de tvenne orsakerna till bristande andlig balans,
nämligen rädsla och vrede, säger nestorn bland franska ryttare, general Decarpentry, i
en spirituell essä om ridkonstens uppfostrande värde i år 1951 års tyska Sankt Georg
Almanach.
Samling, slutresultat/mål, mer vikt på bakdelen för att uppnå större jämvikt. Hästen kortar och
höjer sitt steg samtidigt som energinivån i hästens rörelser ökar.
Skolorna, meningen med skolorna; öppna och sluta är att för ett kort ögonblick förlägga en något
större del av lasten på ett av bakbenen. Därmed stärks muskulatur i bakbenet gradvis
och förbereds på så sätt för den ökade belastning av bakdelen som krävs i rörelser med
högre grad av samling.Skolorna arbetar vi med därför att hästens bakdel av naturen
först och främst är designad för påskjut utan den störningsfaktorn som faktiskt ryttaren
är. Mer kan du läsa på: Piaff http://www.classicalstyle.se/morotsl.htm
Små volter, ska i ridas i ett lägre tempo, på en liten volt i högt tempo blir hästens leder/ledgångar
kraftigt snedbelastastade
Svävmoment, den delen av stegfasen så hästen ”hänger” i luften, helt utan markkontakt. I samlade
gångarter minskar svävmomentet på grund av att samling är en fas i steget då hästen
förblir kvar på marken längre tid i en balanserande och nigande position. Det betyder
förtydligat att när hästen niger djupare blir den tid då hästen vilar kvar, på exempelvis
det diagonala benparet längre. Som följd av det hinner hästen lyfta upp den andra
diagonalen mycket högre, alltså den diagonalen som just då befinner sig i luften utan
markkontakt. Kortfattat ju högre benlyftet är desto mindre blir svävmomentet ” den tid
hästen helt hänger i luften”. Detta gör samling till en svårbemästrad konst för den
oskolade hästen och ryttaren. För att samling ska kunna uppnås behövs; balans, tillit
mellan hästen och hans ryttare, förståelse och smidig styrka samt en högre grad av
rörelseenergi.
Utbildning, den del då du övar det inlärda, här gäller det att vara säker på att hästen verkligen
kan och har förstått.
Versailles Ridskolan i Versailles försvann under revolutionen. Somliga av stallmästarna slutande
sina dagar under giljotinen, andra gick i landsflykt, en och annan lyckades sticka sig
undan som man i ledet, såsom Antoine de Lasalle, vilken på grund av sin tapperhet
snart återfick officersgraden, som med ära stred tills han stupade i Wagram.
Bourbonerna återvände till Frankrike och med dem följde de åldrade kungliga
stallmästarna. År 1816 återupprättades ridskolan i Versailles. De spanska hästarna,
som kunnat utföra så många konststycken – såsom att kunna galoppera långsammare
än en gammal gumma kan hasa sig fram – var borta, men de araber och berber som en
gång burit Napoleons ryttare fanns kvar. Lugnt var det inte i landet, tvärt om
kännetecknas det politiska läget av våldsamma strider, som fick återverkningar även
inom områden, som stod utanför politiken. Inom ridkonsten sjöd åsikterna och ingen
skrädde orden vid kritik av oliktänkande system. Trots det kaos som syntes ligga
hotande nära lyckades dock fransmännen komma till samförstånd och utmejsla de
principer som sätter sin prägel på Frankrikes ridning av idag (1952)
