Hemligheten
 

Han bär den, men om jag avslöjade hemligheten så vore det
ingen hemlighet. Han bara står där och myser med sin hemlighet.



Det är nog lite på modet med hemligheter, den hemligheten jag
nu tänker på är något som vi alla har. Jag undrar, Kan vi få honom
att berätta?

Hemligheten är just att alla har den, alla äger den, vi ska bara lära
oss att se den. Vi har själva alla de nycklar som vi behöver för att
kunna låsa upp våra dörrar. Men dina nycklar passar inte i vilken
dörr som helst, dina nycklar passar bara till dina dörrar. Det känns
precis som att komma hem, din dörr den känner du alltid igen. Det
liksom känns där inne djupt i dig. Det är en känsla att liksom vila i, en
trygg rofylld känsla som sprider glädje ut i varje fiber på din kropp.

Kan du lyssna till känslan? Har du möjlighet att stanna upp i nuet?
Vi lever i ett brus av intryck, det är svårt att höra de viskande röster
som behöver få visa oss vägen. Vi hör ofta de som skriker högst
och de är lätt att tro att de har rätt.


 

Att lyssna kräver tid och stillhet. Även om vi vill lyssna är det inte alltid
lätt, allt som pågår hela tiden omkring oss tar vår uppmärksamhet ifrån
vårt inre.



Gå nu till din häst, titta i hästens öga och be honom berätta.