Foto. Camilla Drangel http://iasgalleri.blogspot.com

 

 

Min Norska Hingst Hallingblåen

Allt började med att jag läste i boken: Hästen i Karolinska rytteriet,
om att Karl VI i slutet av 1600-talet förbjöd svenska privat personer
att äga hingst och att alla svenska ston skulle betäckas med vad
som då kallades ryttarhästar. Det var hingstar av Iberisk härkomst.

Avsikten som Karl VI hade var att öka storleken något på den inhemska
nordiska hästen. Den iberiska hästen var den tidens största ridhäst.

 

1999 såg jag en film från Norge på Sveriges television, i ett hastigt
kamera svep for en skimmelfärgad (blå) häst förbi. En kamrat till mig
hade spelat in programmet och jag fick låna filmen, om och om igen
spelade jag upp den korta sekvensen, jo det ser ut som en lätt
nordsvensk konstaterade jag. Om Dölehästen visste jag en del, men
inte att det fanns skimlar (blå).

 

Ett par år senare så läser jag en bok om hästens färger, jo där står
att skimmel är godkänd färg i Nordsvensk brukshäst sedan -87
därför att färgen finns i Norge, men bara om den är bara godkänd
om den kommer från en speciell avelslinje. Då vet jag, det finns
Dölehästar som är skimmel (blå)

 

Tanken på den blå hästen ville inte lämna mig, jag har sett några
Nordlandshästar som är skimmelfärgade och de har den allra
lenaste hårrem på sommaren som silke och en hårrem som är
sträv och lång som get ragg på vintern. Jag undrade, kunde det
vara så som jag trodde?

En av mina elever importerade ett skimmel PRE (renrasig spansk häst)
sto från Spanien. Och gissa, jo, hårrem len som silke på sommaren
och lång och sträv som getragg den första vintern i sverige.
Det var nog då jag bestämde mig, jag måste få veta.

Jag hade inte vågat leta efter en, men våren -05 tog jag mod till mig 
Ut surfade jag på nätet in i Norge och så fann jag en bild på ett blått sto.
 

Jag mejlade och fick ett svar av Trond Tofte och Åge Öibakke.

Jag hade inte någon förhoppning om att kunna köpa någon utan
ville bara veta om det verkligen kunde vara som jag trodde, det där
med att kanske är skimmelanlaget en kvarvarande rest av Karl VI
avelsprogram.

 

  

Hallingblåen och jag hösten -09

 

Det jag trodde skulle förbli en dröm min blev verklighet.

 

Efter många turer och mycket praktisk hjälp av Åge Öibakke
så står han nu i mitt stall mina drömmars hingst. Den där

torsdagen när han skulle anlända, det var lite nervöst, jag hade
ju aldrig sett honom.

 

Jag kunde inte hålla gråten borta då han äntligen klev ur transporten
här hemma på vår gård. Min häst, han är en riktig Enhörning min hingst
Hallingblåen, konstigt att man kan känna en sådan samhörighet med
en häst från den första stunden man möter den.

 

Faktiskt så är det lite mer till det än så. I många år har jag ritat blå hästar.

Och tänk nu står en i mitt stall, en riktig blå häst av den bästa ridhästrasen
av alla i hela världen. Hans hårrem är len som silke och hans man, ja den
är inte av denna världen.

 

Jag måste nypa mig i armen flera gånger om dagen för att verkligen
förstå att det är sant. John Bauers målade skimmelhästar har jag beundrat
sedan jag var barn. Han ritade dem i de positioner jag rider mina hästar i nu,
en kraftskapande ridkonst där hästen och ryttaren förvandlas till ett.

 

Efter mer än fyra år tillsammans så kan jag berätta att han är precis så
fantastisk som jag trodde. Tänk att så säkert veta att man hör ihop även
innan vi mötts i verkligheten.

 

Ewa-Kristina Pettersson

 

 

Lyckan på jorden är att få sitta på en häst ifrån Norden

dessa sanna ord kommer från
www.christinadrangel.com